Nu tar jag semesterpaus från bloggen. Hoppas ni hittar en mångfald av färger som får er att må bra, upptäcker nya orsaker att tacka livet och kommer ihåg att lukta på blommorna.

Tjolahopp!

Skönheten finns nära inpå oss, det är bara att öppna ögonen så finns det något vackert att se. Och tolka, förhålla oss till, mer eller mindre.

En av mina absoluta favoritkonstnärer är Hundertwasser. Inte enbart för hans fantastiska tavlor och arkitektur, utan även för hans ord. För många år sedan fick jag en bok med många av hans illustrationer tillsammans med intervjuer, skriven av Harry Rand. Det är ett nöje att såväl bläddra som att läsa i den. I ett av mina favoritstycken i boken får Hundertwasser frågan;

"Why do people want art?", på vilket han svarar,

"Generelly collectors are abnormal. I  said this in an interview and it was published and one of my collectors got completely mad and he telephoned me and wrote a letter that he is not abnormal, and he was insulted. But the fact is that collectors are abnormal because if they are true collectors then they need the painting because they are not creative. If a collector were creative he would not need art; he would somehow be happy with his own creativity."

Underbart svar, eller hur? Jag rekommenderar boken starkt och den går att köpa HÄR.

"Everybody can and must be creative. That is a law of nature". Sagt av Hundertwasser.

Är det nödvändigt att tolka det som folk skapar? Äh, det gör man väl som man vill. Frågan är om det går att låta bli. Varje tanke vi tänker är ett resultat av oss själva och utan att vi tänker på det förhåller vi oss till saker hela tiden.

Citatet "Ibland är en cigarr bara en cigarr" har av många tillskrivits Freud. Frågan är när cigarren är något annat än en cigarr och vad i hela friden den är då. I slutändan blir kanske våra mer eller mindre kvalificerade gissningar enbart en dialog med och spegling av oss själva. Personligen återkommer jag ständigt till min ungdoms kärlek för existensialismen, inte minst till käre gamle Søren, som sa.

"Subjektiviteten är sanningen".

Magrittes Bildernas opålitlighet (1929)

Glöm inte att lukta på blommorna.

Lampan Zeppelin av Marcel Wanders

Kahlil Gibran skriver att "Ju djupare sorger gräver i er själ, desto mer glädje förmår ni rymma."

Nyckelordet är "förmår". Det står inget om ett löfte att gropen som sorgen grävt kommer fyllas med glädje. Men om det nu blivit ett så stort hål av så många sorger är det väl i högsta grad onödigt att inte utnyttja utrymmet, eller hur? Mycket bättre att fylla det med glädje än att ligga och sprattla i botten av hålet och protestera i all evighet.

Ett annat nyckelord i sammanhanget, trots att det inte står nämnt i texten, är "tid". Allt har sin tid och man kan aldrig stå vid kanten av någon annans hål och säga, "Har du inte sprattlat färdigt än?"

Man kan bli lycklig av så mycket. Närheten till sig själv och andra. Kanske är det denna kontakt mellan själar, levande eller döda, som gör att man kan njuta så oerhört av vacker konst, arkitektur och design? När man når fram till det naket mänskliga i oss alla. Och ser skönhet.

Här är lite bilder på saker jag tycker är vackra och som skänker glädje. Det handlar inte om att behöva köpa eller äga. Det handlar om att se att en människa uttryckt sig och skapat något vackert. Hoppas det kan glädja även er.

Ljuskällor i finstämd balans visar vägen uppför trappan till dörren. Det är måhända lätt att fastna och enbart se något stämningsfullt och vackert, utan högre mening. Men varför skulle den högre meningen vara specifik för spektakulär konst som ställs ut i fina gallerior? Visst kan man hitta mycket mer än dekoration i den här bilden. En trappa som leder uppåt. Vart? Trappan är målad i oskuldsfullt vitt. En kulturell slump ("jag bor i Grekland därför målar jag min trappa vit") eller ett symboliskt medvetet val av stylisten?

Ljuset från lyktorna är varmt och inbjudande och lyktorna är gjorda av ett skört material. Är man oförsiktig kan man sparka till dem, ha sönder dem och därmed hamna i nattens becksvarta mörker och inte hitta vägen, kanske ramla ner för trappan.

Dramatiskt, eller hur...? I varje bild finns det en oändlig mängd tolkningar och orsaker till varför vissa bilder och miljöer attraherar oss och andra inte. Orsaken till att jag tycker om bilden ovan är främst för att den utstrålar lugn och harmoni.



Barcelona. Förklaring överflödig.


Gotland

Det har blivit en del surfande på Etsy för min del på sistone. Under kategorin "Art". Igår hittade jag en konstnär som heter "Wyanne". Hennes konst fastnade jag genast för. Dels det underbara och modiga användandet av färg, dels att det inte finns distinkta gränser mellan en färg och en annan. Jag tycker om när gränserna suddas ut och det ena går in i det andra. Vackert.

Hennes konst kan vid första anblicken synas mestadels dekorativ, men stannar man upp vid varje bild en stund, funderar och känner efter så upptäcker man (förhoppningsvis) att de innehåller starka känslor och stora portioner mod. Ett återkommande motiv är fågelburar, till största delen tomma sådana.

De skulle gärna få pryda väggar här hemma.

Haha, den här måste jag kommentera. En stackars nattugla som är klarvaken mitt på ljusa dagen, omgiven av en kaskad av färger.

 

Jag har skrivit om Precious tidigare, men gör det gärna igen. Jag får ett nyhetsbrev när det kommer in nya produkter i webshoppen och det är alltid lika glädjande att gå in och se hur gamla möbler gjorts om till något nytt. Själv är jag omåttligt förtjust i gamla möbler som målats i högblanka, klara färger. Inte så att jag inte vill ha gamla möbler med patina, det uppskattar jag självklart, men om möblerna inte är fräscha, eller är dömda till att stå på en vind tills de ruttnat sönder, då tycker jag en färgburk är kanon!

Förra året fyndade jag en lampa i röd metall på en loppis. Den skulle behöva fräschas upp, men den ligger ff i "saker som ska göras-högen". Eller ska man kanske kalla den för "möjligheternas hög" istället, för att ta bort stämpeln av ofullbordat projekt?

På norska Precious används dessutom delar från olika möbler och sätts ihop i ett nytt sammahang, vilket är kul.

På Facebook kan man gå med i en grupp som heter "Hållbar Inredning" vilket jag rekommenderar. Har man inte Facebook kan man gå in direkt på deras hemsida genom att klicka HÄR. Den 15-16 Juli kommer de finnas med på Stockholm Green Festival. Det är en välkommen festival, tycker jag. Jag vill skapa ett vackert hem jag trivs i och allt som gör det lättare att skapa skönhet med ett gott (bättre) samvete för miljön gör jag tummen upp för.

"Underbart är kort", heter det, men jag vet inte om jag håller med om att det är något allmänt fenomen. När det gäller blommor stämmer det dock. Det är med ett visst vemod man plockar in de sista pionerna i trädgården för den här säsongen. Man får helt enkelt se till att njuta av de här buketterna extra mycket. Vackert!

Idag regnar det och vad passar bättre en sådan dag än att organisera skåpen? Vill man göra det extra vackert kan man göra det med Bungalows tygklädda askar. De här turkosa varianterna känns som bra ställen för att förvara vackra kort, en upphittad sten från en vacker strandpromenad eller kanske vackra band att använda när man slår in presenter. Om man vill ha ett mindre poetiskt innehåll går det ju utmäkrt att slänga in tejprullar, gem eller pennor också, vacker förvaring för det som ibland är mindre vackert. Utmärkt, eller hur?

Annars kan man använda den regniga dagen till att leta efter vackra bilder att rama in, till en ny tavelvägg. På LÁffiche Moderne finns en mängd snygga tryck i begränsade upplagor, ett koncept som blivit allt vanligare. Här ovan är några av de bilder jag föll för.

Den här lampan av Ingo Maurer upplever jag numera som en modern klassiker. Jag satt och funderade på hur man kan få in vackra ansamlingar av ord i hemmet, utan att använda sig av mer permanenta väggord, eller tavlor. Då kom jag ihåg den här lampan och känner mig nu manad att skapa något liknande. En lampa full med favoritcitat, poesi eller lösryckt tagna ord som är vackra.

I förrgår fick jag ett kort med vackra ord komponerade av Dag Hammarskjöld, tagna från boken "Vägmärken". En rekommendation som sommarläsning om ni inte läst den tidigare. Eller för all del att läsa igen, om ni redan är välbekanta med den. Här är de vackra orden;

"I vilken tidens dimension äger denna känsla sin evighet?
Den var, den fyllde mig med sin rikedom.
Född i mig, känd av ingen, flydd från mig -
men formad i en materia utom tid och rum,
av ett hjärta som blir jord".

Foto; A Creative Mint

Vill man göra en mer färgstark variant med citat föreställer jag mig hur man använder en anslagstavla, full med vackra designark som man kan vika upp för att finna det skrivna ordet där under. Skulle kunna bli så vackert, med någon knapp, några tygbitar eller färgstänk för att ackompanjera arrangemanget. Ser ni det framför er?

Som en slags julkalender året runt, där man (=övriga familjemedlemmar) får lyfta på flikar för att se om det kommit nya citat sedan man kikade senast. Visst vore det väl ett trevligt inslag i hemmet?

Fynd från Etsy, efter att jag sökt på "Balloons". Det känns helt rätt med ballonger, tycker jag.

 

Förra veckan anlände tyger beställda från Etsy. Det finns inga planer på att göra något med dem, jag blir bara glad av att se dem ligga i en hög och vara vackra. En liten tavla har påbörjats. Tänkte förnya mig och göra något annat än cirklar, men sedan tänkte jag "Ah, vad katten, varför ändra på ett vinnande koncept, jag blir ju glad av att måla runda former och prickar!" Så, jag fortsätter måla cirklar, någon gång ibland. Eller rättare sagt, en illusion av cirkeln, för det jag målar är inte "perfekta runda kurvor" som en cirkel är per definition, utan helt ofullkomliga varianter.

Fast det ska väl egentligen betraktaren komma fram till själv. ;)

Tjolahopp!

(PS Missa inte Etsy´s "Keep it weird"-avdelning. Där kan man surfa runt en stund och låta smilbanden få sin dagliga work-out. Vad sägs om en ny handväska? Hehe.)

Det är smultrontider. Jag tycker om det varma kvällsljuset i de här bilderna och kommer tänka på en favoritdikt av Per Lagerkvist;

Det är vackrast när det skymmer,
All den kärlek himlen rymmer...

I mitt inlägg på tv4:s sommarblogg skrev jag om ett sätt att deifiniera konsten; att allt kan vara konst om betraktaren uppfattar det som konst. Det finns givetvis många andra definitioner.

För mig är konst främst ett sätt att kommunicera, att nå fram. Att visa det som inte går att fånga med ord, eller så har man inte den förmågan med ord, men har det istället med färg, form, musik eller dans. Jag har hört många som upprört sagt att graffiti i dunkla gångtunnlar inte är konst, men visst är det väl det! Det är ofta starka känslor som förmedlas och även om det inte uppskattas av alla när konsten blir så tydligt påtvingad så finns den där, gör sig påmind och någon har kommunicerat, på det sätt de förmått.

Miró ska visst bara ha stått och lett och inte uttalat sig över huvud taget, när kritiker och förståsigpåare diskuterat och tolkat hans tavlor och skulpturer. Det tilltalar mig, att lyckas hålla inne med uttalanden om sin konst och låta var och en tolka det på sitt sätt, att inte behöva förklara, med ord. Han har ju redan förklarat en gång, med pensel och färg, varför ska han då förklara en gång till, med ord?

Liksom många andra har jag funderat över vad "bra konst" är och har precis som andra kommit fram till att det inte finns ett givet svar. En ingrediens måste dock, enligt mitt sätt att se det, finnas närvarande; en slags själslig nakenhet. Mod. Det är modigt att existera över huvud taget, för i vår existens kan vi hela tiden bli sedda och tolkade, missuppfattade och missförstådda. Dömda och bedömda, kanske till och med fördömda.

När en människa delar med sig av något hon skapat i form av en dikt,  en trumvirvel, ett foto, en skulptur, en målning, en film, ett gitarrsolo, en bok eller en dans måste hon bjuda på sig själv, mer eller mindre, för att nå fram till en annan människa. Det är vackert. Och gör människan sårbar. Samtidigt som det inbjuder till möjligheter, närhet mellan två själar.

Med detta i åtanke vill jag framföra ett tack till all skönhet jag fått i livet genom ett så stort antal människor, varav jag inte mött de flesta. Konsten bygger broar. Vi är inte ensamma.

En som kan locka till varma leenden med sin design är Jaime Hayon. Vem annars kan få människor som i vanliga fall rynkar på näsan åt porslinsfigurer att sukta efter att ha en i sin ägo? Med träffsäker lekfullhet omtolkar han former som har en given plats i stilhistorien och ger dem sin egna och alldeles speciella signatur.

Glimten i ögat finns hela tiden med i hans design, men trots att humorn är närvarande ger han inte avkall på estetiken. Och trots att han stretchar gränserna mellan det absurda och det välbekanta så lyckas han knyta ihop allt utan att det blir vare sig för mycket eller för lite. Jag tycker helt enkelt att han är genialisk!

Foto: Hayon Studio

Jag blir alltid varm om hjärtat när jag besöker bloggen "A creative mint". Så mycket kärlek till färger och till livet som återfinns där. Det är nästan så att lite kärlek fladdrar från datorskärmen i form av en fjäril och landar i ens eget hjärta, där den fladdrar livligt en stund.

Pioner njuter även jag av så här års, dock inte i den korallnyans som på bilden ovan, utan rosa, samt vita bondpioner. En liten samling papper likt den på bilden nedan har även jag. Några av papperen kommer från danska Bungalow, vilka man kan köpa hos Broarne. Man behöver inte ens använda dem till något, de är vackra bara genom att stå där, i en hink av något slag.

För att se fler bilder i samma serie som dessa två, klicka HÄR.

Nu ligger mitt sommarbloggsinlägg på tv4.se ute och ni kan läsa det HÄR.

Jag är faktiskt lite nöjd över en mening som slutar med "...kulturellt id-kort", om man nu får vara det. Jag har inte hört det uttrycket någonstans tidigare, så i min värld är det jag som myntat det. :)

Ha en finfin vecka!

Det är något visst med det slitna när det fått någon slags konstnärlig tillåtelse att vara slitet, eller hur? Kanske inte lika kul med hundens klösmärken på vitmålade dörrar och dörrfoder (sann historia från verkligheten... Ingen hund nämnd, ingen hund glömd) Här ovan lyfts den medvetet slitna looken upp av färgglada inslag. De trärena stolarna gör sig fint tillsammans med det grå. Bilderna kommer från House Doctors kommande höstkatalog. Se och njut!

 

En lugnare midsommarafton än vår får man leta efter. Lugn och behaglig, med en bukett från trädgården, sill och dukning med keramik från RICE. Färgprakt och gott! När vi skulle plocka buketten såg vi att en enda pion slagit ut, min favoritvariant, en rosa. Den stod där bland alla knoppar och ropade efter mig att plocka den. Ja tack, det gjorde jag gärna. Tillsammans med iris, daggkåpa och lite annat blev det en vacker bukett. Nu går vi in i pionernas tid. Då kommer jag passa på att njuta av deras skönhet varje dag.

Riktigt fint tycker jag det kan bli om man hänger en väska så att den syns. Plötsligt blir väskan multifunktionell, den kan användas både till förvaring och som installation!

Saker som är producerade med omtanke om människa och miljö får givetvis ett extra plus i kanten. De här prylarna från Wilma & Friends tillhör den kategorin, liksom övrigt i Wilmas sortiment. "A better option bag" känns som en bra kasse att bära omkring sina saker i. De fina papperslyktorna kan lysa upp fint på balkong och altan i sommar och de söta "önskebåtarna" kan man lägga små lappar i, fullklottrade med saker man önskar sig i livet.  Och pappersblommorna kan man använda till lite av varje för att dekorera med. Antingen på paket eller i egna installationer i hemmet. Mysigt, mysigt!

I ett tidigt avsnitt av Star Trek hamnade två ur besättningen på en udda planet. Snart stod det klart för betraktaren att de två besättningsmännen upplevde verkligheten på helt olika sätt. Den ena upplevde en vindstilla öken, medan den andra kämpade i storm. Deras kommunikation utifrån deras olika sätt att uppfatta varandet blev förvirrande för dem. Då insåg de att de hamnat utanför de tidsramar vi är vana vid att referera till.

Efter ett tag fick de kontakt med en entitet på planeten, via telepati, om jag inte minns fel. (kanske var det Spock som var med i det här avsnittet, Vulkanerna brukar ju vara fenor på telepati) De försökte förstå varandras verkligheter och erfarenheter och Spock (?) förklarade den rumsliga och tidsmässiga aspekten i våra liv. Den främmande entiteten kunde inte förstå tid, i hans verklighet skedde allt på en gång. Spock förklarade då tid med att skeendena inträffar linjärt i förhållande till varandra.

Entiteten utforskade besättningsmännens hjärnor, där han fann minnen, erfarenheter, referenser, allt man varit med om som spår av skeenden i livet, minnen som var hoplänkade till varandra i ett oändligt antal variationer och tolkningsmöjligheter och svarade;

"Det framstår inte som särskilt linjärt för mig".

Haha, jag tycker det var en så rolig kommentar! Vi tror att vi är så linjära, logiska och följer utstakade regler i vårt rumsliga och tidsmässiga universum, men i själva verket är nog livet betydligt mer cykliskt och huller-om-buller-aktigt och olika skeenden sammanlänkade på sätt vi många gånger inte har en aning om.

Trots detta måste vi till viss del utgå från det linjära tänkandet, annars skulle det bli smått kaotiskt.

Detta har jag funderat kring idag och jag har också ställt mig frågan hur jag ska kunna få det här inlägget att passa på en inredningsblogg...

Jag ger helt sonika katten i att försöka och kompletterar istället inlägget med några vackra miljöbilder ur norska Trine Thorsens portfolio, "Konstnärens hus".

Vackert, eller hur?

Under sommaren blir det lite sporadiskt med inlägg på bloggen. Vill Du veta när det kommer nya inlägg kan Du klicka på bilden ovan, där det står "prenumerera", så kommer Du till bloglovin, där Du kan lägga till den här bloggen.

Ett inlägg kommer jag dock att ha på tv4.se, som infört en ny grej, nämligen "Sommarbloggarna". Ett antal bloggare inom vitt skilda kategorier kommer skriva varsitt inlägg under sommaren. Sommarbloggen har premiär 28 juni och det är dags för mitt bidrag redan 29 juni. Kul! Jag lägger in en länk när det är dags.

Har man ett sommarprojekt på gång och vill ta chansen att tävla så har hemmakanalen.se en rolig tävling i sommar, med chans att vinna presentkort på Bauhaus. Det verkar riktigt kul, så kika gärna in och se om det kan vara något för Dig. 

Tills vi ses igen önskar jag Dig en skön sommar! Ät många jordgubbar, njut av blomsterprakten och glöm inte att ta tupplurer i hängmattan. Och så hoppas jag på peace, love & understanding, till oss alla.

Soliga hälsningar,

Pethra

Jag skulle sy ett linne i helgen, utan mönster, i tunt siden... Jag hade ett gammalt linne som modell. Jag skrev på facebook att om det här linnet blev bra skulle jag starta en facebookgrupp som heter: "Inte för att skryta, men jag är nog ett geni!". Hehe.

What to say, what to say? Det blev inte aktuellt att starta någon sådan grupp, men för att slicka mina sår lägger jag in en bild på något jag faktiskt lyckades sy förra året. (vilket var då jag senast satte mig för att försöka) En väska med mönster och tyg från Heather Bailey.


Jag var på ett möte en gång, på Buddhistiska Föreningen i Göteborg, eller vad det nu hette. Det var en munk från Tibet som var på besök och gästtalade. Jag kommer inte ihåg så mycket av vad som sades, men jag glömmer aldrig hur munken skrattade åt alla frågor han fick. Det ställdes allt "djupare", "intellektuellare" och "smartare" frågor, vilka munken på intet sätt hade svårt att förstå och besvara, men ofta blev hans svar ett underbart skratt, han tyckte frågorna var roliga. Kanske var det vi som var roliga, eller möjligtvis hela alltets existens, med allt vad det innebär, vad vet jag?

Det var befriande med hans icke-dömande attityd, bekymmerslöshet och humor. Samtidigt som det fanns stort allvar, om än inte på det tyngande sätt man ofta använder ordet "allvar" i vår kultur.

Livet kan verkligen vara absurt och för att erkänna det, samt hylla det istället för att rädas, tycker jag om smått absurda inslag i såväl konsten som inredningen. För visst är det härligt att allt inte alltid är förutsägbart, (eller är det det?) under strikt stilkontroll eller tillrättalagt? Det är en av anledningarna till att jag tycker om den eklektiska våg som råder just nu. Stilblandningar så det ryker om det, härligt! Som vanligt tycker jag om mångfald och även minimalistiska miljöer är vackra. Men en kitschig, rosa hjort i plast kan man väl kosta på sig även där? Gömd i en låda, så ingen ser den.

Det var kärlek vid första ögonkastet när jag fick syn på de här "picknick-burkarna" från RICE, inhandlade på Sally Bazar. Jag hade lite svårt att motivera ett inköp, då jag inte brukar laga till flera rätter på asiatiskt vis. Idag bakade dock barnen muffins och VIPS insåg jag vad den skulle användas till. Helt enkelt oumbärlig... ;)

MINH förhandsvisar lite av det som komma skall till hennes nätbutik. Underbara kuddar i jacquardvävd siden på ena sidan och sammetssiden på den andra, i härliga pasteller. Underbara!

Liksom Helena på Room & Serve tycker jag om MINHs känsla för rättvisa. Läs gärna mer om MINHs sätt att arbeta HÄR.

Jag fick ett bra mejl-tips idag. Har man vägarna förbi Österlen i sommar (vilket jag gärna haft, var där som hastigast i vintras, men är övertygad om att jag skulle älska det även på sommaren) kan man passa på att besöka Rebecka Ryberg Skötts utställning "Vintage Fairy Tales" med underrubriken "True and Untrue Stories.

Jag gillar den underliggande känslan av mystik i hennes bilder och arrangemang. Den vackra ytan, med skön färg-estetik, i kombination med Alice i Underlandet-vibbar, mörka moln och en komplex verklighet. Vackert som väcker tankar. Mums!

Vill ni dekorera väggarna med inramade tygstycken kan jag rekommendera ett besök på Etsy. Själv har jag köpt tygerna på bilden ovan, vilka är fina med vit passepartout och ram, samt en bild i förgrunden. Bara att gå in på "supplies", sedan "fabrics" och skriva in sökord vad gäller färgval, eller kanske mönsterval.