Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Kärleken till färg, form och mammas köttbullar

Kärleken till färg, form och mammas köttbullar

Vad är viktigast i ett hem, form eller funktion?

Ställer man denna fråga till min sambo, som har en stark känsla för estetik, blir svaret otvetydigt;

funktionen!

Är detta genetiskt betingat? Inte så att jag själv förnekar funktionens betydelse, jag vill också att hemmet ska fungera smidigt. Men att säga att funktionen är

viktigare?

Det är väl ändå att gå för långt?

Jag har hellre lite "hej-kom-och hjälp-mig-stuk" på sakers funktion i hemmet än fula lösningar som får mitt estetik-känsliga inre att vrida sig i chockartade konvulsioner.

Ta det här med golv till exempel. När vi flyttade in i det hus vi bor i nu skulle vi lägga ny parkett på båda våningarna. Jag, som är en trogen älskare av varma och mörkare träslag såg genast ett körsbärsfärgat golv framför mig. Varmt, inbjudande, som en hyllning till sensualismen.

"För mjukt" sa min sambo, som gillar ljusa träslag,  det nordiskt blonda. "Det ska vara ask, eller björk, det är hårdare". (Väljer man månne golv efter sin egen hårfärg? Jag är mörkt brunhårig, sambon cendré. )

Efter ett antal diskussioner i ämnet kom vi fram till att vi skulle ha körsbärgolv på nedervåningen. En kvinnas list. Vi gjorde övervåningen först och där blev det ljust lönngolv och "då är det väl inte mer än rätt att jag får min vilja igenom på nedervåningen".  Sagt och gjort. Vi lade in körsbärsgolv. Så vackert, så vackert.

Barnkalas. Första märket i golvet.

Tappade en hammare. Andra märket.

Skaffade en hundvalp. 3:e-100:e märket... Otaliga är de gånger sambon kommenterat hur väl märken syns på det mörka golvet, med ett "diskret" tillägg om att så inte är fallet på övervåningens ljusa lönngolv. Men jag, jag ser inte märkena, jag ser bara att det är varmt och inbjudande, sensuellt och vackert. (att erkänna något annat vore ett nederlag...)

Detta får mig att komma ihåg att min mor berättat om hur hon som nygift hade ett liknande dilemma. Trots att hon gått ett helt år på husmorsskola i Lysekil var hon ingen hejare på matlagning. Hon var desto bättre på färg och form och är en konstnärligt lagd kvinna. En kväll blev min fars längtan efter hans mors köttbullar så stark att han var tvungen att protestera mot den mat mamma serverade. "Det går inte att äta!", utbrast han förtvivlat, varpå min mor lyfte på ögonbrynen, tittade på maten och sa; "Men se på färgerna, Nils Fredrik, färgerna! Det är ju så vackert!"

PS Egentligen tycker jag form och funktion är lika viktigt, OCH jag retar mig på märkena i golvet varje dag, men det skulle jag aldrig erkänna för min sambo. ;-) DS


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0