Betong i fina, gröna nyanser, som för att binda ihop storstadslivet och den moderna människans hetsiga livsstil med vår inre längtan efter det ursprungliga och naturnära.

Jag tycker om Pixie Campbells bilder. Färgstarka med  många nyanserade ingredienser. En del tydliga linjer, men ändå en öppenhet och tillåtelse för en färg att gå in i en annan. Kanske finns det en ödesdiger känsla över dem, men det överskuggas av ett större lugn och att djuren utstrålar inre styrka. Det är bilder man kan sitta och titta på länge, fundera över och analysera. Samt njuta av för att de är vackra för ögat. Sådana bilder tycker jag om.