Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Snygg Johnnie och jag

image2270image2268
 



Ni som läst min blogg i sommar vet att jag besökt Gotland en vecka. Med all dess kultur, skönhet och historia är det dock lite lustigt att när jag tänkt på Gotland det senaste året har jag genast kommit att tänka på Johnnie Krigström i ROOMSERVICE-gänget.

Denne ståtlige gotlänning som pratar med så skön dialekt och som tillsammans med Mattias gör ROOMSERVICE till ett favoritprogram, vilket barnen och jag tittar på, utan att missa ett enda program.  Han verkar så sympatisk, respektfull, opretentiös och charmig!

När vi stod i bilkön till färjan till Gotland fick jag plötsligt syn på ROOMSERVICE-bilen, som stod i en annan kö, cirka 50 meter bort. Barnen blev själaglada och tyckte att jag skulle gå dit och säga att jag har en inredningsblogg och be om deras autografer. "Nej" sa jag, "aldrig i livet!".

Det syntes inte vem som satt i bilen, det kanske inte ens var Johnnie och Mattias.

image2269

Nyfiken som man kan vara kunde jag dock inte låta bli att titta dit då och då. Inte en suck att se vilka som satt i bilen. MEN så, sträckte någon upp armarna och sträckte på sig, PRECIS så som Johnnie brukar göra i programmet. "Ha, det måste vara snygg-Johnnie!" sa jag. Varpå vi satt en halvtimme i kön och pratade om snygg-Johnnie och alla möjliga sätt vi skulle kunna "råka" gå förbi och hamna i deras bil. Min sambo tyckte att vi borde börja kalla honom för "Snygg-Micke",  barnen tyckte att vi skulle be ROOMSERVICE renovera källaren och att jag skulle gå fram och prata så att jag kunde skriva ett inlägg i bloggen som heter "Snygg-Johnnie och jag".

Icke sa Nicke. Man får inte mig att gå fram och knacka på en bildörr och störa folk när de helt försvarslösa sitter fast i en färjekö.

Efter en stund var det dags att köra på färjan. Bilarna i Snygg-Johnnies kö var de första att köra på och där försvann vårt hopp om att någonsin få se denne man, denne legend, i verkligheten. Snygg-Micke log mot mig och bjöd mig på en öl ute på däck medan barnen satt och såg på film. Vi bestämde oss för att handla lite snacks och gick till "kiosken". När jag står i kön för att betala känner jag att någon tittar på mig och jag tittar tillbaka. Snygg-Johnnie! Står tre platser bakom mig i kön! Jag försöker verka oberörd och pekar så diskret jag kan med ett finger i Snygg-Mickes sida så att han ska fatta läget.

"Nu måste Du be om en autograf" säger Snygg-Micke. "För barnens skull".

"Aldrig i livet, så löjligt, det vägrar jag att göra", svarar jag. "Men Du kan göra det!"

"Ok", svarar Snygg-Micke. Han får papper och penna från mig, varpå jag snabbt som attan går därifrån, för det här pinsamma vill inte jag vara med om. Jag låtsas att jag inte känner Snygg-Micke.

När jag kommer tillbaka till våra sittplatser berättar jag att jag stått i samma kö som Snygg-Johnnie, varpå barnen rusar iväg för att hälsa.

Så, med famnen full med dricka, snickers och bananer skriver Snygg-Johnnie sin autograf i min privata kalender! "Till Petra" (hur ska han kunna veta att jag stavar med "h"?)

Barnen blev själaglada, Snygg-Micke flinade och jag var nöjd. Varför ska man gå och be folk om autografer när man har en egen handy man som kan göra det för en?


image2271

image2272
 

HÄR kan Du läsa mer om Snygg-Johnnie, som tycker att lila är den fulaste färgen! Va! Min favoritfärg!
Trackback
RSS 2.0