Virkad pläd. African flower.

Äntligen tog jag mig i hampan och gjorde klar pläden som legat i träde i över ett år. 


Blev nöjd. Men ser att jag räknat fel, så den är lite sned. Men, men, får se det som hemgjord charm... Och så ska jag inte göra så långa omtag nästa gång. Blir finare blomma om omtagen är kortare. Man lär sig med tiden. 


En favoritmålning

image3015

När jag bodde i Malaysia besökte jag ibland Malacca, en underbar liten stad, med små pittoreska gator och affärer innehållande diverse kuriosa och antikviteter. Där fanns även "Orangutan House", ett galleri som ägdes av konstnären Charles Cham, sedermera en av mina favoritkonstnärer. Den första tavla jag föll för var den på bilden ovan. En stor tavla, säkert 2X2 meter. Jag stod och tittade på den länge, länge, förälskad. Den kostade 3000 ringgit, vilket då var cirka 6000:- Vad jag önskar att jag köpt den. Det blev aldrig av. Jag hälsade på i Orangutan House närhelst jag var i Malacca och blev till och med inbjuden att få vara med och måla en kväll, i hans galleri. Även det önskar jag att jag gjort, men jag fick prestationsångest, så det blev inte av.

En dag, när jag hälsade på var tavlan borta. Såld. Till en Australier. Det kändes tomt, som om någon tagit ifrån mig något som var ämnat för mig. Gissa om att jag grämde mig över att jag inte köpt tavlan! I mina drömmar blev jag plötsligt rik, åkte till Australien och sökte upp köparen av tavlan samt erbjöd honom en smärre förmögenhet för att få med mig konstverket hem.

Så en dag, ett par månader senare, berättade Charles att köparen från Australien ringt. Hans hus hade brunnit ner, och tavlan med huset. Han ville att Charles skulle måla en ny. Charles vägrade. Alla hans konstverk är original, han gör inga kopior.

Så, nu finns inte tavlan mer. Jag kan aldrig äga den. Bara titta på fotot jag har av den. Beundra den och gräma mig över att jag inte slog till och köpte den medan jag kunde. Suck!

(PS Det är hans tavlor från mitten av 90-talet jag tycker så mycket om. Tyvärr finns inte så många från den perioden att se på nätet)

Pepparkakshus

Pepparkakshusen färdiga. Det stora gjorde min dotter, det lilla gjorde jag. Mysigt!

Mallen till husen hittade vi HÄR.
 
 
 
 

Första oktober-bukett

En underbar bukett från trädgården denna soliga första oktober. Min faiblesse för lila har återvänt.

 

 

Yayoi Kusama

Moderna museets utställning "I oändligheten" med verk av Yayoi Kusama har varit omtalad under sommaren. Jag hade tänkt besöka utställningen när den var på Louisiana, men kunde inte. Inte heller under sommaren lyckades jag komma i väg till Moderna museet, men som tur var gick det för mig att åka till Stockholm och se den under utställningens sista vecka.

En del av hennes tidiga verk berörde mig mest, men mångfalden av prickar och fallossumboler i många av konstverken gav också en stundtals överväldigande effekt. Likaså installationen med reflekterande klot. Jag fick en känsla av att man dök in i oändligheten, samtidigt som man redan är del av den och dessutom står och betraktar en yttre manifestation av den, kanske för att kommunicera vår gemensamma delaktighet i alltet.

För att slippa ljud runt omkring mig medan jag såg utställningen lyssnade jag på musik i mina egna hörlurar. David Bowies "Blackstar" kändes passande, både avseende temat och den gemensamma nämnaren att båda Bowie och Kusama var/är excentriska konstnärssjälar.

 

 
 
 
 
 
 
 
 

Kent Larsson

Under en konstrunda kring sjön Anten upptäckte jag en för mig ny favoritkonstnär, Kent Larsson. Underbar konst, helt i min smak. Fantastisk känsla för färg, underbart smäktande, sensuella undertoner (och övertoner för all del) samt fulla med liv.

Jag vill att konst ska beröra, att jag kan stå länge, länge och bara försvinna in i konstverket. Jag älskar när det pirrar i kroppen av eufori över vackra sammansättningar av färg, form och tanke. Så blev det när jag såg Kent Larssons tavlor. Själen jublade.

 
 
 
 
 
 

Kyssen

"Kyssen"

50 X 65 cm
Akryl och torrpastell på akvarellpapper
 

Blomstertiden

 
 
 
Det infinner sig en pulserande glädje i bröstet att sätta blommor i en vas och ställa fram. Varje gång. En sommarkaramellbild att suga på när höstmörkret nalkas.
 

Den röda bambinons återkomst

50 X 65 cm. Akryl och torrpastell på papper.

Bubblar

Akryl på duk 50 X 50 cm

Möte


50 X 65 cm. Akryl på akrylpapper. 

Luktärter

 
Luktärtstiden är inne sedan ett tag. Och kommer vara ett tag till. Härligt!

Öppen hand

 
 
"Det kommer inget i en knuten näve", brukade min makes farmor säga. Ett vist ordspråk, tycker jag. Jag gillar den öppna handflatan, inbjudande och fin, som en kärleksfull gest mot världen. Givande och mottagande på samma gång. Det är härligt med inredningsdetaljer som väcker tankar.


Sommar!

 
Svensk sommar är härlig. Om än lite regnig. När det regnar överdrivet mycket är det manna för själen med somriga bilder på näthinnan. Man får lagra bilderna, så de räcker hela vintern.

Glädje!


Pioner



En bukett full med glädje från trädgården.

Bästa tiden.



Haha, jag behöver uppenbarligen glasögon, det räcker inte med läsglasögon längre. När jag lade in den här bilden såg jag inte att ingenting i bilden är i fokus.  Jag får låtsas att det fanns ett slags konstnärlig ambition med det suddiga i bilden och så får den vara kvar. ;)

Så här års är det lätt att hitta skönhet. Naturen är en ständigt återkommande källa till glädje. Jag kan bli alldeles euforisk av glädje över en enstaka blommas skönhet. Mina favoritblommor blommar nu; dikena är fulla av lila lupiner. Varje år är som en gåva från livet, att jag får uppleva detta en gång till, att se dessa mängder av lupiner längs vägarna.

Det är skönt att ha drömmar i livet. Saker man skulle vilja göra innan man dör. Sitta under körsbärsträden när de blommar i Kyoto, besöka en trakt i Frankrike med evighetslånga fält av lavendel, att återigen få besöka Bali och njuta av den intensivt gröna färgen som risfälten har en timme före solnedgången. Eller att se mer av Sverige, trakter man aldrig besökt, skandinavisk exotism och att få se norrsken. Det är en gåva att kunna längta.

Hexagoner


Ett långtidsprojekt är påbörjat; en pläd av hexagoner. Virkas med virknål nr. 3 (den på bilden är en handgjord för mig, ergonomisk och bra) och med ett bomullsgarn som heter Catania, som finns i många fina färger.

Inspirationen till pläden har jag fått från Mia med bloggen Min Inspiration, som virkat med garn hon färgat själv. Jättefint! Mönstret till hexagonerna hittar Du HÄR.

Att virkning är som en slags meditation har jag skrivit om tidigare. Kombinerar man det med uppbyggande ljudböcker, musik och mindfulnessövningar i hörlurarna så är det ännu mer godis för själen. Rekommenderas!

Det blir inte många inlägg om direkt inredning och design nu för tiden. Allt har sin tid. Funderar nästan på att byta namn på bloggen, för det är lite missvisande just nu. Men, men, det är ingen stor sak i universum. Ha en fin lördag!
 


En liten statusuppdatering 11/8-2012. Efter sommaruppehåll med virkandet har jag börjat igen och så här långt har jag kommit med pläden nu. Kul!

Naturen som konstnär

Foto: D&I-bloggen

Inget slår naturen vad gäller skönhet. Så här vackert var det bland annat på Botaniska i helgen. Ljuva maj!

Det är fascinerande med kontrasterna i naturen. Hur det kan gå från stiltje till storm. Hur ett litet frö bär på möjligheterna till ett stort träd. Hur något som först ser ofarligt ut kan ha taggar och orsaka skada om man inte är försiktig. Må vi träda varsamt på vår väg och värna om naturen, om vår jord.


Balans.


Foto: iStock

Om

RSS 2.0