Lite virkningsinspiration för den som känner sig hågad. En fram och en -baksida. Eller kanske två framsidor att variera med?

Det är kul och vilsamt att virka mormorsrutor. Det finns en del olika beskrivningar på hur man går till väga, antal luftmaskor mm. Jag gör rutorna enligt instruktioner jag fått från Therese, som experimenterat sig fram till vad som passar hennes smak.  Eftersom jag sett hennes alster IRL vet jag att det är helt i min stil, underbara färger och mönster. Hon är min virk-guru. ;)

När jag skulle börja göra mormorsrutor med garnet Mandarin Petit behövde jag en virknål i storlek 3. Jag hade bara en som inte var ergonomisk, men för min del är det enbart ergonomiska virknålar som gäller. Min käre make kom till min undsättning och täljde till och slipade ett skaft i trä som han satte på virknålen. Ergonomisk och snygg, numera min favoritvirknål. :)

"Vägen är målet", heter det. En tanke hämtad dels från filosofiska/religiösa tankeströmmar, men även från Karin Boyes dikt "I rörelse". Det håller jag extra mycket med om när det gäller virkning, eller att läsa en bok.

Trots att man vill veta hur boken slutar, uppstår något slags hålrum när boken är slut och man oundvikligen måste säga farväl till de huvudpersoner man kommit att följa. Och visst är det kul när ett virkningsprojekt är färdigt och man får se resultatet, men samtidigt lite ledsamt över att det roliga är över. Tur då att man kan börja på nya virkningsprojekt och böcker, eller hur? Och pläden man virkat finns kvar, värmer kanske någon frusen själ och boken tronar på sin plats i bokhyllan, redo att upptäckas av nya läsare.

Boken "Galen i garn"  är en jättetrevlig bok av Sania Hedengren och Susanna Zacke, en duo som gör så mycket fint. Färgglatt, precis som jag gillar, med vitt som grund.

Tjolahopp!

I mitt inlägg på tv4:s sommarblogg skrev jag om ett sätt att deifiniera konsten; att allt kan vara konst om betraktaren uppfattar det som konst. Det finns givetvis många andra definitioner.

För mig är konst främst ett sätt att kommunicera, att nå fram. Att visa det som inte går att fånga med ord, eller så har man inte den förmågan med ord, men har det istället med färg, form, musik eller dans. Jag har hört många som upprört sagt att graffiti i dunkla gångtunnlar inte är konst, men visst är det väl det! Det är ofta starka känslor som förmedlas och även om det inte uppskattas av alla när konsten blir så tydligt påtvingad så finns den där, gör sig påmind och någon har kommunicerat, på det sätt de förmått.

Miró ska visst bara ha stått och lett och inte uttalat sig över huvud taget, när kritiker och förståsigpåare diskuterat och tolkat hans tavlor och skulpturer. Det tilltalar mig, att lyckas hålla inne med uttalanden om sin konst och låta var och en tolka det på sitt sätt, att inte behöva förklara, med ord. Han har ju redan förklarat en gång, med pensel och färg, varför ska han då förklara en gång till, med ord?

Liksom många andra har jag funderat över vad "bra konst" är och har precis som andra kommit fram till att det inte finns ett givet svar. En ingrediens måste dock, enligt mitt sätt att se det, finnas närvarande; en slags själslig nakenhet. Mod. Det är modigt att existera över huvud taget, för i vår existens kan vi hela tiden bli sedda och tolkade, missuppfattade och missförstådda. Dömda och bedömda, kanske till och med fördömda.

När en människa delar med sig av något hon skapat i form av en dikt,  en trumvirvel, ett foto, en skulptur, en målning, en film, ett gitarrsolo, en bok eller en dans måste hon bjuda på sig själv, mer eller mindre, för att nå fram till en annan människa. Det är vackert. Och gör människan sårbar. Samtidigt som det inbjuder till möjligheter, närhet mellan två själar.

Med detta i åtanke vill jag framföra ett tack till all skönhet jag fått i livet genom ett så stort antal människor, varav jag inte mött de flesta. Konsten bygger broar. Vi är inte ensamma.

Vissa saker tar år att mogna. En blogg kan helt klart vara en sådan sak. Jag uppskattar många olika typer av design och inriktningar inom inredning så den här bloggen har utvecklats till att bli en "blogg med mångfald". Nu känner jag dock att det är dags att ha en tydligare inriktning. För er som följt bloggen under en längre tid kommer det inte som en nyhet att jag älskar färg. Helst klara, glada, mättade färger men även pasteller och stundtals lite mörkare varianter.

Så, underrubriken till Design & Inredningsbloggen blir "Den färgglada bloggen" och "Add a little colour to your life".